Jag har tänkt så mycket dom senaste dagarna, på att ge människor en andra chans..Jag menar det är ju inte så mycket att ge, en andra chans..

Jag brukar oftast ge människor en till chans, visst kan jag vara lite tjurig ett tag om jag tjaffsat med någon eller så..Men det brukar gå över ganska så snabbt..Senast jag var osams med någon så var det med en nära anhörig och vi var osams i 9 månader..Men det var näst intill oförlåtligt det personen sa och gjorde, går inte in på detaljer eller så..Men jag väntade på att personen skulle ringa upp mig och be om ursäkt, och det tog 9 månader innan personen gjorde det..

Under dessa 9 månader så saknade jag personen nått så grymt mycket, tänkte på personen var och varannan dag, men jag tänkte verkligen inte svälja stoltheten och be om ursäkt för något som inte jag hade gjort..

Sen finns det saker människor gör som är absolut oförlåtliga, och då kan jag inte se mellan fingrarna och bara förlåta..Då finns det ingen andra chans, då blir det att vi får gå åt motsatt håll helt enkelt.. Vissa saker som människor gör visar ju bara att man inte ska vara vänner, att man inte passar helt enkelt..

Jag funderar på att starta en anonym blogg bara för att få skriva av mig lite..Det är inte det att jag skäms eller så över vissa saker, men jag vill inte att alla människor ska veta vad jag har i bagaget helt enkelt..

Jag och mitt liv har fått en andra chans..TACK som fan för det!